Fan satte sig i solen på en mossbevuxen sten. Visst är det skönt att sitta där i solen på en mossbevuxen sten!

Han kisade mot solen och lekte förstrött med ena handen med sin svans, tiden saktade in och skyn blev ännu djupare, solen ännu rundare. I den fria handen höll han instängd en färggrann fluga med grönådriga vingar, nyss fångad med ett snabbt svep i luften, suveränt och säkert, nästan drömskt. Han höll handen mot örat och lyssnade på flugans dova surr som påminde om tungt lastade bombplan i fjärran och ett skenande tåg med kvidande bromsar. Fan slutade leka med sin svanstofs och fingrade i sin fångsthand tills han fått fatt i flugans ena vinge.

Han höll flugan i vingen framför sitt tryne och stirrade som hypnotiserad i flugans tusen ögon, i varje öga en spegling av solens protuberanser. Fan satt stilla länge, flugan tyst orörlig, tiden runtom stannade upp, la sig till ro i det varma solskenet och världen blev sömnig. Plötsligt började flugan surra frenetiskt som om en frigjord ångest fått sin egen ljudkanal i ett bandoneons smärtsamma skri.

Fan höll flugan tätt intill örat, nästan i hörselgångens tratt. Han lyssnade vällustigt, han lyssnade länge, han slog tangotakten med sin hov, La muerte del Angel, tam, tam, tamteratam. Han smålog road. Hans leende blev grymt. Det började kittla i hans öra, men han njöt av att kunna låta bli att klia sig. Sedan tröttnade han, tog ett nästan ömt grepp om de surrande vingarna, släppte sig med en helvetes stank och drog med en vällustig suck vingarna långsamt isär så att de rycktes av från flugans skälvande kropp. Han släppte den stympade flugan som försvann skrikande i mossan, med sin skräck skuttande framför sig. De lösryckta vingarna fladdrade iväg i sommarvinden. I deras fina nätverk bröts solens prismatiska ljus och de gröna ådrorna blev svarta, blev till sot.

Djävulen gäspade uttråkad, krystade och släppte sig igen, sög in stanken – ja, egna fisar luktar ändå bäst. Utled började han åter leka med sin svans. Jo, det är skönt att sitta i solen på en mossbevuxen sten och ge fan i allt omkring som sker.