Drömmen kastades med tiden och gömdes
Bakom hjärtat vittrade den till stoft
Förnekelse är inte att glömma då stoftet omringar hjärtat som dimma
Aldrig kan den fångas för sorgen av att levandes blivit begravd
Blir jag då till sten på en övergiven åker där jag naket agas av årstiderna utan att till synes formas efter dess händer då människor som passerar tillhör en ny tid, en framtid och aldrig kommer jag att vandra vid dess sida
För jag är inte rotad i marken likt ett träd utan har lämnat mig själv i ingemansland
Ihålig strövar jag ovan jord där drömmen ruttnar och jag dör