Idag kom jag på mig själv med att vilja kyssa din hand. Det var bara något som kom över mig. Så jag gick in i ditt arbetsrum för att be om din hand. Men du var inte där. Jag hörde dig vissla inne i badrummet när jag passerade för att gå ut i trädgården och söka dig där. Jag tänkte att du som vanligt väl duschade med dörren olåst varför jag drog i den för att öppna den. Men den var egendomligt nog låst. Då gick jag in i ditt sovrum för att hämta ett badlakan åt dig så du slapp hämta det själv och jag kunde möta dig då du låste upp dörren. På golvet över hela rummet låg dina kläder och märkligt nog även en kvinnas kläder. Medan jag stod där undrande över detta fenomen hörde jag badrumsdörren öppnas och in i sovrummet där jag gick runt och tankspritt plockade upp kläderna, kom du och en kvinna. Ni var lika nakna båda två och så omslingrade under er gemensamma akt av oavbrutet kyssande att ni inte lade märke till att det fanns en tredje person i rummet. Hon höll med ena handen om ditt kön och jag kunde inte låta bli att fnittra till för det såg så lustigt ut. Jag såg hur du bröt omfamningen och öppnade garderoben med handdukarna där du valde ut ett lila badlakan till henne och ett mörkgrönt till dig själv. Jag såg hur du kastade ut dem ett i taget på den obäddade sängens underlakan och hur ni sedan lade er på dem att vila. Och vilken vila sedan. Jag såg på medan kärleksakten tog sin början. Hur ni låg där och drömde ett slag innan ni åter var igång med att kramas, smekas, kyssas och... Jag var tvungen att sätta mig ner på en stol för att inte ramla omkull av förvåning över att ni inte märkte att jag fanns. Jag såg på medan ni älskade och kände mig inte egentligen arg över att du låg med den där kvinnan, ni var så vackra i de scener vilka utspelade sig. Det var som i början på vårt äktenskap då du fortfarande erkände att du älskade mig. Nu var det istället som en serie filmer där detta bara var den senaste i raden av filmer. Men den var vacker, den var full av glädjestrålande kärlek. Jag måste ha lurat till efter några timmar då ni ännu lekte tafatt där i sängen. För när jag vaknade befann jag min inte längre i sovrummet utan på en jättelik bilväg och en del figurer lutade sig in i min bil och verkade prata sinsemellan om den som suttit bakom ratten i den. Bilen var delad mitt itu så det var inte svårt att se in i den. Där satt jag med ansiktet krossat mot ratten, det var ingen trevlig syn det kan jag bara tala om. Det såg ut precis som om jag var död och det kändes allt bra konstigt att befinna sig där, litet vid sidan av de andra och titta på mig själv, medan jag befann mig på något avstånd. Innan jag hann tänka något mera hörde jag telefonen börja ringa i sovrummet, men det var ingen som brydde sig om att besvara samtalet.