Harald tycker det är löjligt att man skall vända andra kinden till. Religion har aldrig hjälpt någon menar han. Om man på en gata en kväll i Paris skulle möta någon som jävlats med sitt eget folk genom att släppa bomber på dem, så skulle det vara helt okej att plåga, tortera och döda den fan. Om man sedan i tidningen dagen därpå fick läsa att en konststuderande från Italien som var i Paris på tillfälligt besök fått skallen inslagen och man hittat armarna fulla av brännmärken från cigaretter samt att båda benen knäckts med något tungt slagträ av järn, så skall man bara rycka på axlarna och tänka att vem som helst kan begå misstag och att ett gott ändamål aldrig kan vara fel, medlen fanns där att tillgå och han var då fan så lik den där despoten även om det kanske var litet mörkt i gränden. Att aktivt söka upp missdådarna och avrätta dem utan rättegång vore förstås det allra bästa, det är ju vars och ens rätt oavsett man är drabbad själv eller ej. Att bara ha hört talas om vilka som var ansvariga för att man själv inte bor i landet, eller att ha sett dem på bild i en tidning bör inte göra någon skillnad. Nej, har de jävlarna bombat barnfamiljer och med kulor och brått mod mördat civilbefolkningen. Då finns ingen nåd att vänta från oss som har samvete nog att för all framtid stå framför teven och maktlöst se och höra om dessa skändliga handlingar. Ge dem varken nåd eller rättegång, på dem bara och ge dem vad de förtjänar. Skulle det vara mera rätt att låta de drabbade själv få utkräva rättvisan? Jovisst, men skulle de där jävlarna vara korkade nog att resa hit på semester så kan man väl göra som Hamilton och ta hand om avskrädet rent exekutivt?



(Och om texten otillräckligt provocerar läsaren, var god och skriv en egen.)