Livet blev inte som det var tänkt
En ritual av sand och damm,
Djupt förgrenad i natthimlens mörka men dock klara färger
Solen reste sig än en gång stolt över himlakroppars bleka sken
Kalla vågor smekte långsamt min kropp i morgondiset.
Liksom tusen skuggor målar illusionen av min existens delar jag sakta på min själ
Må mitt kött och mina senor för evigt falla i glömska
Må mina ben för evigt i aska gå upp
Ty jag har smakat flamman från existensen själv
Du eviga
Men livet blev inte som det var tänkt
Cirkulerar med snaran, doppar en gång varma fingrar i dödens bittra dy
Det smakar annulerad nåd
Gräver med smutsiga fingrar bort översta lagret på mitt misslyckande
Finner en sträv textur, en trögflytande vätska
En expanderande uppgivenhet
Jag är ett missfall
Ett andligt missfall
Ja mitt blod är tunnt som vatten,
min spegelbild är mer skör än den unga blomman uti min hand
Men du lyfter mig på nytt
Sträcker linorna på mitt tälts boning, blåser ut elden över min kropp
Det allra innersta har inte spelat ut sin roll
Flätar ihop mig med dig
Besöker molnens hem uppe i himlavalvet
Ser på nytt mark som förblir till smulor under fötterna
Jorden skjuter ut sin viskning
Jag ger födsel till en slags själslig glänta
Solar mig i glansen från din heliga lyster
Sveper glittrigt snötäcke av din ande över mig.
Från klippan i evighetens essens porlar livets vatten
Jag dricker med rysningar tills ögon rullar bakåt mot förnyade tankar
Känner hur nåden smeker min återlösta strupe
Snaran som förut där satt är evigt lossad
Och det blir tydligare och tydligare för var timme som går
att det inte någonstans ute i det oändliga finns något som ett
Missfall
Missfall
Andligt missfall
Jag faller ner på mina sargade knän inför dig
Mina ord bleknar snart bort
Men du förblir för alltid
Och din kärlek kommer aldrig att ta slut
Jag längtar till den dag då jag får stå inför din tron
Och prisa dig in i evigheten
Du är början och du är slutet
Du är den ende sanne Guden
Herren allsmäktig
Du är kärleken, du är trofast
Du är vår frid, Jehova Shalom
Du är