Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du rimmar på allt


Jag absorberar dig
vill addera känslan,
men du blockerar mig
har lärt dig att hantera mig.
Du ber mig radera dig
filtrera bort dig ur mig,
men jag raserar när
jag känner dig passera
genom mig.
Men jag får aldrig isolera dig i mig.

Jag har placerat dig
allra längst in i mig
har jag planterat
ett behov av att
pulsera dig.
Och numera
kan jag inte kontrollera
Desperationen över att få
känna dig expandera.
Men jag får aldrig isolera dig i mig.

Jag kan inte existera
som en egen individ för
allt jag andas imiterar
bara det du formulerar.
Det gör för ont att inse
men min själ är infekterad
ett sår som inte läker
så svår att reparera.
Men jag får aldrig isolera dig i mig.

Måste försöka revoltera
mot allt jag känner.
Protestera och
desinfektera såret,
minimera hålet.
Och aldrig igen
isolera
dig i mig.




Fri vers av Sonia
Läst 281 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2012-08-20 21:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Sonia
Sonia