Nedsläckt,
nästan kolsvart
Själen skriker av längtan.
Natten har stilla sänkt sig,
målat stadens skuggor grå
billjusen vandrar över väggarna
doften av dej är kvar i lakanet
som dina hårstrån på kudden
som igår var din
som inatt är min
dina stön rungar kvar
ekar å försvinner bort
kvar är jag
kvar i natten
kvar är ett skal
av suckarna å skratten