Jag är jazz och blues,
takt och rytm,
melodi och harmoni,
Jag är ackord, som skär,
så man fryser.

Jag är piano och trumpet,
trumma och trombon,
klarinett och kornett,
saxofon och banjo,
puka och bas.

Jag är dixie
och New Orleans.
Men mest av allt är jag nog
en negro spiritual.

Jag är svettpärlan på slavens rygg,
på de vita bomullsfälten i Södern,
Jag är skriket i natten,
när slaven torteras till döds.

Rolf Bergling, Uppsala