En del av hjärtat är helt. En del är kasserat på grund av otillfredställande egenskaper och bestämdheten i mig själv. Ta mig mot väggen, det gör du fast..utan ord. Jag är en omformlig massa helt neddoppad i en tunna röd färg.
Ibland vill jag nästan bli befriad från kärleks värmen i mig. Bara tryggheten kan värma och fånga, allt annat har jag redan. Resten kommer i ordning.

Gråta låter för högt så låt oss skratta istället
Det är ju så..när jag gråter, gråter hela världen.

Sedan dagningarna på Le Meurice och Champs Elysee har jag inte sett annat än sol. Jag tror att det mesta är försent att säga men ett frö finns alltid i jorden.
(Ramarna är kvar men målningen är borta)

Om du någon gång upplåter din mun genom generationers vimlande dunkel (där tider och hopp utformas) Jag fann min egna brist. Jag fann mig själv. Precis som jag valt att förutspå det är brukligt i min värld att det blir så.

En luftig sidovördnad för färd borrar mig till en fresk emellan oss. Vi smeker glaset och nuddar våra blickar blygt och mindre men vågat och fast. Nytt. Lusten väcker att smaka dryck. Din triumferande kropp tar över mina primitiva lustar när händerna sätts på samma kant. Triumf båge intas stående. Ja inte bildligt för jag är inte fullt så vig, men väl sinnligt. Vi är ett faktum och jag vet inte när att stanna klockan när du sätter mig på piedestal av det vackraste material. Du avgudar mig och jag växer någonstans. Vi såg varandra genom det hårdaste glas men genom det sköraste av material.

Jag är en annan form av skönhet, charmar dig med lemmar i promenad och skratt
Vänder inte blicken efter livets tusen möjligheter som vill fånga mig. Jag ger dig all min tid, all min uppmärksamhet. Här och nu! Du är i mitt totala blickfång. De alla omkring vrider huvudet och vill veta. Du syns och Jag hörs. Bredvid Sienne är vi under och levande i livets Guldregn. Du är så varm trygg och stadig. Vilken vacker fin underbar själ du är.

Du smälter in i ett liv av en entonig bakgrund av ett liv utan men med betydelse. I förgrund av de vackraste vidderna öppnar sig sol och allt. och du bär mina portar..Men skall man öppna Pandoras ask...å andra sidan vad är vi utan hopp.

Sentimenatl Pilgrimsfärd borrar mig till en grav och en Guldrush i kärleksdödens landskap. Åh.. denna köttslighet med rop av övermod.
Tar mig för bröstet, antagligen reagerar jag åter tillbaks från minnenas grå vånda. livets uppror, min ensamma kamp så öde tyst.
Taggtråds stängsel av stål och bly, absolut förbränd innan bakad?

Så snabbt jag backar..fan.

Mångtydigt leende delar jag mina fuktiga läppar
Tvenne mot.satser. skyndar mot varandra i triumferande famntag.
(Det ligger inte för mig i min natur att ruva på hämnd)
Kyssen är kvar i märklig och underlig hjärtskärande triumf

(emfatisk)

Kämpar med att hålla glimmande Juveler borta från tankarna.

Ingen har fångat mig med äkta trygghet som du, du stadig som en sten
men allt för långt borta för en verklighet i min verklighet, andra sidan bortom.

Att blunda för de innerligaste känslor jag redan sedan kalla månader vet.

Denna gång är allt upp till mig.

Val är mitt egna Territorium, det jag inte har svar på tar jag imorgon.

Ännu ett val att svälja eller ännu en frihet att välja?