Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Inspirerad i mejlen av fale bure, vilken tackade mig för någon rad jag skrev under en av hans texter. Tavlan illustrerar illa känslans första del, det är för att känslan drar bort i slutet som bilden också blir litet suddig.


Precis så upplevs känslan, litet som att bli kär, från ingenstans plötsligt






Stundom hittas en text
som får peruken att lyfta sig
fast mera mentalt då

det är som en plötslig luftgrop
fast istället för att bli
litet illamående och sjunka

så blir en liksom härlig i hela sig
och så lyfter sinnet
till en högre höjd.

Folk brukar säga
då upplevelsen infinner sig
att de inte finner ord för hur det känns

fast var och en
som varit där
genast känner igen sig.

Det är som den allra första
känslan i förälskelsen.
Bara med den skillnaden

att känslan när
vid läsandet av en text
är övergående.

Den håller bara i sig en liten stund
men är samtidigt fullt tillräcklig
för att om man upplever det igen

det går att känna igen sig
och närapå då häpet utbrista...
haha, här har jag varit förut.




Fri vers (Prosapoesi) av lodjuret/seglare VIP
Läst 185 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2012-10-22 14:56



Bookmark and Share


  Federico Romano
Deja Vu! Texter minns, situationer finner texterna du minns och man läser om.. Så har vi texten som förklarar vad vi saknade..
2012-10-22
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP