Visst är det så,

att tårar ännu ömsint leker längs med våra kinder

medan frosten passionerat kysser marken

och vi låter jorden smaka av våra kroppar

en sista dans genom karga drömlandskap

mun mot mun, ett krig mot frusen dagg

dina händer mot min hud

hela världen skälver, står i lågor

kan du inte känna,

att vi brinner nu?