Jag rodnar när jag ser dina oskyldigt vita axlar,
formen på dem föder ömhet
det är som en liten uppförsbacke
mot din sårbara vackra mun

Om du inte vore så tung
skulle jag bär dig likt en moder
och vagga dig fram till vår sanning

Jag är din
och jag blir kvar tills gryningen kommer

Jag böjer mig över ditt ansikte
och läser av varenda linje -varenda cell
med min varma glada tunga

Jag låter min mun sjunga lovsånger över din kropp
du ska bara vara stilla nu

Jag såg en stjärna falla därute älskade
himlen vet,
att vi är skapta för varandra