Kala grenar som spretar

men en himmel som är penselmålad
om än i grå skala

övermåttan är det höst även i mig,
men jag skriker vårskriket därinne

Våta gator
täta promenadskor och möten med okända
gärna med en hund man kan klappa

Jag knäpper min jacka
drar luvan över mitt huvud och huttrar

Jag ger lövhögen vid trottoaren en spark
gud vilken lust jag har att lägga mig mitt i,
precis just nu
och skratta...