morgontimmar med skarpa konturer
det vilar en tröghet över hela det lilla samhället
och tysta rop om längtan

kaffet rinner ner i filtret
och hunden väntar på att få gå ut
om fem minuter vaknar vi

Morgontimmar med sin
smygande ångest som tror
att den inte märks av

Jag måste vara pigg nu
för jag behövs