Jag föll ihop vid min säng,
med minnets egg mot tinningen

Jag grävde ner mig i lakan,
som en hund gräver ner sitt ben

Något som en gång försvunnit,
kan aldrig, aldrig, aldrig försvinna

Endast det som vi har,
kan en vacker dag ge sig av

Det kunde jag läsa alldeles försent,
då, när jag föll ihop vid min säng