snön dansar rent harmoniskt ner mot den kalla marken
snön ger marken dess sköna bleka täcke

det är kväll och koltrasten sjunger en lyckans visa ute i kylan
som den har gjort varje dag som i hopp att någon ska märka dess begåvning

inne i värmen har fadern som maken supit sig full
hunden får sig ett par rappa rapp
bara för agans skull

modern som makan har sedan länge tappat hoppet
väntar på att kvällen ska ta sin början
då maken som kvällarna innan ska ta vara på hennes livslust
exakt som alla andra kvällar

dottern sitter på sitt rum
hon är blek liksom modern har hon tappat hoppet
då hon vet att när natten har tagit sin mörka skepnad
ska hon få oönskat besök av fadern

hon ber till hopp om att någon ska höra henne
hon ber om hopp och att få styrka

mitt i allt hör hon koltrastens muntra sång
hon går mot sitt fönster och sneglar ut

där ute i vinterns tänder sitter koltrasten
bara några meter från hennes fönster

sången stärker henne
hon känner en lättnad från sitt bröst

koltrasten har sjungit exakt där samma visa varje dag
men den här gången är det annorlunda
den har fått sig en publik

koltrasten höjer rösten och det kommer en sång som får flickan att falla i tårar
men inte tårar i förtvivlan utan i lycka
hon får en springa hopp och det slår henne att hennes sorg ska ta en snar omvändning
att kylan hennes hjärta blekts av börja tina ner

innan flickan hinner svara sitt hopp försvinner koltrasten och dörren slåss upp
en stank av svett, sprit och säd som hon tids nog vant sig vid tränger in
fadern kliver ranglande in och hon ser på honom
att ikväll kommer hon inte helskinnad ifrån sin pappa
spriten har lockat ut det aggressiva ur honom
och ännu en kväll ska flickan få genomlida det hon aldrig kunnat vant sig vid



åren går och flickan blir allt blekare
modern har sedan länge tynnats bort
flickan har fått oviligt klivit fram som kvinnan i hushållet
både som städare och hustru
hennes hjärta blir allt mer som vinterns kyla
kalt och sorgset
flickan har slutat bett men hon tittar varje dag ut genom sitt fönster
i hopp om att få se sin koltrast som hon minns den
att den ska ännu en gång komma och ge henne det lilla hon begär..



..i hopp om hopp