För det första hade jag ingen aning om att det fanns sporter speciellt för bögar.
För det andra är det (väl?) bögarna själva som kallar sig för just bögar.
En sorglig spillra av en människa i en bok talar om att man inte skall ömka sig själv och att han heller själv aldrig gör det.
Och ändå gör han knappt annat än klankar på sina medmänniskor.
Om att de illa hanterar uppgiften att stilla just hans egna behov av hur man uppför sig.
Han har en massa själviska åsikter om andra människor, deras sätt att tänka, tycka, handla, prata.
Han pratar med läsaren om livets olika fenomen.
(Han syns ha synpunkter på Rugby, sporten, inte orten.)
Som exempelvis kontaktsporter, som väl har uppfunnits bara som ursäkt för bögar att verka få som kontakt med andra, som av en ren tillfällighet och hur då sporten tjänar till att främja sådana behov.
Men då måste väl i stort sett alla sporter där man efter åstadkommet resultat (önskvärt helst) springer fram och kramar om en eller två av sina medmänniskor?
Dessutom är det ju människor av alla möjliga kön som springer omkring och kramas i tid och otid.
Gör de det inte med hela kroppen så åtminstone i olika former av handslag och sätt att låta nävarna vidröra andra nävar.
Det förekommer även handpåläggning har jag hört.
Som tur är ägnar jag mig själv sällan åt sport, utöver frågesport i biljettluckan till olika evenemang som exempelvis resor med tåg, buss eller båt.
Det skulle kännas konstigt för mig att alls syssla med sådana där utbredda sedvänjor som att ta i hand, klappa varandra på axeln, kramas mer eller mindre helhjärtat, knuffas vänskapligt, utbyta franska kyssar eller för den delen mer svenska dito.
Att det sedan finns människor vars världsbild krossas då och då för att andra inte är som de, det får man försöka förstå.
En del människor har synpunkter på vad man lägger upp på tallriken, hur man lägger upp det och även hur man sedan väljer att äta det.
Det är en lektion i ödmjukhet och tålamod att iaktta människor och deras sätt av vara.

Högaktningsfullt
(oläslig namnteckning)

pez
Att det är mest bokens hjälte's åsikter jag ventilerar här, det får du som läsare av texten förstå.
Eller försöka dig på att göra det, hur svårt det än kan tyckas vara.
Jag vill inte utmåla någon speciell grupp av människor i samhället.
Bara att det alls finns människor, här i världen, är förstås en styggelse i sig.
Men det blir det kanske ändring på snart, om man får tro det senaste skvallret.