Jag knakar, jag hårdnar
Mina vackraste blad har redan lövat
Nya ringar, nya linjer varje år
Och i mig växer tomrummet
Ändock samma -Kan Ingen se?

Jag bär fortfarande frukt
Som ingen verkar vilja ha
Är det då märkligt
Om jag känner mig som
Ett ensamt träd om vintern