I den disiga ridån mellan mina världar
finner jag
mig själv
i ett andetag
finns jag vid liv
vaken
befriande vaken

nästa andetag
tillbaks i vardagens måsten
otillgänglig för mig själv
gömd bakom mina dimridåer av måsten

jag vill
jag vill leva
nära
avskalat
jag vill vakna
oftare

den trista inramningen
socialkontorets bleka vision om stöd och hjälp
ja där finns de som lever
som lider, andas, våndas
halvvakna och desperata

och jag till synes vaken
välartad
ska hjälpa de plågade närmare den det sömninga så att de också kan drunkna i måsten och grå stabilitet
jag får lust att fråga
är du vaken människa?
ser du livet som passerar förbi
livet som rinner mellan dina fingrar
livet som var dag tar ytterligare en av dina levnadsdagar och förpassar dig närmare döden, är du vaken människa, ser du?
ser du liv bakom det grå?
eller lever du liksom jag
för det mesta gömd för dig själv
vaken och vid liv
allt för sällan
vill du liksom jag
vakna
andas
stilla och nära
fler andetag närmare dig själv
än nu