Känner harmoni i det öppna fönstret
blickar ut i bläcknatten
svart stad dygnet runt låtsas leva
upplyst av elektriskt ljus

Röken slår mot fönsterrutan
avtecknar sig mot nattluften
för att sedan lösas upp och dö
utan att någonsin ha levt

Mitt ansikte speglas i glasrutan
alltjämt genomskinligt som röken mellan läpparna
Jag ser undrande ögon fråga sig själva
när de ska få vila

"Sova kan man göra när man är död"
säger vissa
och jag undrar hur de föreställer sig döden

Död man sover inte
Död man tänker inte
Lik blir jord och själen aldrig återfunnen
- har aldrig funnits


.

Ett begränsat antal år i ljus
och vår existens är mestadels i mörker