Lite som om någon annans
fotsulor blir till avtryck
i din trygghetszon.
Värderingar
som förut vilat
tryggt i din
döda vinkel,
expanderar och
landar i ditt synfält.
Och visst är det läskigt
att tänka.
Oerhört skrämmande
när ännu en sanning
lämnar din enda bekväma
tankebana.
Motvilligt öppnar
främmande händer
dina sinnen på glänt,
och visst stretar du emot
för din okunskap är utmattande
att konfrontera.
Och då landgränser blir
diffusa och du inte ens
tillhör ditt eget hjärta.
Var finner du då
samhörighet?