Kan ni lämna mig utanför den här dagen. Ni behöver inte ta mig med. Jag vill ändå inte höras. Vill ändå inte berätta något. Jag vill kunna ge er hopp om mitt liv, men jag hittar inget. Ni är så duktiga i era egna och sköter det så bra! Jag vet inte vad jag kan erbjuda er.


Vänta inte vännen. Snälla. Vänta inte på att jag ska lämna dig. För du har mig redan. Jag har försökt så många gånger att sluta vara din, då du ändå inte vill vara min. Jag försöker än. Men hoppas inte på det. Och snälla du, ta inte slut på mig. För jag vill finnas kvar och om möjligt, ha någon styrka när du försvinner. Jag känner inte igen mig själv. Det du får mig till när jag ligger och vrider och vänder mig i sängen om nätterna. För du finns inte till. Jag blir så ledsen och frustrerad och vet inte vem jag ska skrika på!

Jag är rädd för imorgon. Jag har så ont överallt. Ont när jag letar kläder och inte blir nöjd och ser ful ut i allt. Du kommer bara slänga på dig något, och vara snygg i det! Jag kommer säga det också, tycka det också. På riktigt. Men jag vill verkligen lämna dig. Jag orkar inte mer. Du vill inte ha mig, Du vill trasa sönder mig. Eller du skiter i vilket, och den inställningen leder bara till en sak. Att jag kommer gå sönder. Och jag kommer aldrig ha varit så trasig som när du lämnar mig. det vet jag. Och jag hatar dig redan! Jag vill inte få det gjort, men gör det för fan! Vad väntar du på? På henne? På att någon ska komma och ta din kärlek, ge den till dig. Jag duger så bra när det inte finns annat.

... jag tar nog slut imorgon. Jävla skit. Önskar det fanns någon annan i hela världen som var så fin som du.