Om jag besegrar döden,

beväpnar mig med lånad vrede

och rasande rustar för strid,

lovar du då att laga sprickorna

som vilar djupt i våra läppar

och fylla våra öppna munnar

med bitterljuva smaker

utav två liv

ej fullt ut levda?

 
ty så suddiga är mina minnen

från den barndom frosten en gång stal,

att medan världen ligger dold

i drivor utav smutsig snö,

och tunga hjärtan slumrar

till ljudet utav liv som tänds

och kort därefter slocknar,

så står jag här

ett ensambarn

 
men om jag besegrar livet,

låter mitt inre slukas

av arga lågor 

och beväpnar mig med stulen ömhet,

kan vi älska då?