Jag vågar inte stanna kvar, vågar inte låta hoppet föddas i mitt inre. Smärtans minne är allt för stort. Trasiga tankar dröjer sig kvar, skrämmer.
Tårar faller på tom grav, en sten utan namn.

En önskan om att du ska hålla mig kvar. Låta mig se allt det vackra, men mina ögon fylls av tårar. Skymmer världens ljus.
I mitt inre brinner en längtan, om att få ha dig nära. Känna din värme, låta dina händer smeka min frusna hud. Väcka mig till liv, ge mig liv.

Förmår mig inte viska dom orden jag så gärna vill, vågar inte skrika. Tystnad kommer över mina läppar, som isande andetag. Sorgen fyller mitt hjärta, sliter mitt inre itu. Lämnar blödande sår, blod som färgar himlen röd. Ser en förtvivlan i dina ögon, hör dina viskande ord. Känner din längtan. Din önskan att förstå.


I mina kyssar läser du mitt val, i mina smekningar känner du min sorg. Sakta vänder jag mig bort, tränger undan den förtvivlan som griper mitt inre. Tyst viskar jag mitt förlåt, att du är mitt allt. Stilla går jag min väg, låter vinden fånga mina ord…





......jag älskar dig...