abstrakt, du blev min upptakt
ett ansikte tvättat rent
om orden är din andakt
så ber jag dig barbent
dina händer formar längtan
sedan lägger vi oss ner
blir hav av våra stängda
för mig är du härmed:

nattsvart, rummet ligger kolsvart
jag tänker tid som gränslös
men oro finns ändå

vacker, i dvala hjärtattacker
jag tänker Vi så sorglöst
men jag tillåter dig gå