Sorlande sus.
Tynande snö som
tunna plättar
av lödder.

Snåla strålar;
längtans ljus
killar mot
själens hinna.

Sjunka in i
vita skyar.
Låta tanken
domna i en Våg.

Jag såg barn som
lekte efter Änden,
vars mur i
spillror låg.

I det jag trodde skulle
vara en utbränd härd,
spirade en ny
och livfull värld.

Där växte blåsippor
upp ur marken -
och folk var ute och
gick i parken.

Träd och snår grönskade -
och det stod klart :
Att det kommer aldrig
en SISTA dag!