jag har aldrig njutit
av värmen
solen envisas med
att lysa mig
i ögonen
och mina bländade ögon
såg aldrig klart

dina knogar
är uppskrapade
från all ilska över
din kontrollöshet
du tar ut den på de dystra betongväggarna
som stänger dig inne från
solen

den kollar stillsamt ner
och undrar varför vi
är så arga på allt



solen har ändå alltid lyst mig i ögonen
så varför se när man kan leva i
absolut kontrollöshet