Jag har funderat på att svara dig snart
Det har jag gjort ganska länge
Länge.. flöt iväg till
minuter
timmar
dagar

och mer.

Älskade, kanske spelar det inte någon roll
den jag blev given, den jag valde att ta.
Den jag förvaltade likt ett Faberge Ägg
i mitten av en stenkross

Har du gått ur ditt skal än
Älskar du så som vi gör
med medkänsla och godhet

Såklart att du gör
Du andas allt vackert
Du är allt som lever i blom
Äntligen tillämpar jag Jäst i olika infallsvinklar

I mitt hus, i min kaka, den Jag bakar
Ibland går det fel, ja..jag felar
Det blir för stort eller bara faller platt
Men aldrig så väl som när solen sken oss lika.
Aldrig har det smakat så gott i kylans glasyr
med spår av allt

Jag har utvecklat mig själv, mina ideer
Mitt paraply har ännu inte fällts upp,
Kanske är maläten för att läcka den dagen det behövs
Jag utvecklade mig själv i all form av den nöd jag fann
Denna kärlek så sann...så sann...så sann.

Bibehållet sinneslugn. Jag försöker använda min vishet som vapen
Ibland går det fel. Vådaskott där jag inte vill ha det.
Men det är ok. Jag ser ingen tomhet, bara förvandling i det som sker.
Min aldrig sinande inspiration, amunition...amunition.

Vi kom överens om vem jag orden skulle anförtro mig åt
Och var är jag nu? Var var du? När ork tiden var knapp.
Knappnål, ja..som en nål i en höstack. Så svår att finna.
Men alltid att tydligt se. Sil vous plait...stående ovation..
för tystnad. Om jag får be.

Jag vet att styrkan inte bara finns i att motstå
men att även förmågan i att börja om..om..och om igen.
Jag andas ännu medans någon stackare tar sitt sista andetag eller det som skall bli början av många onda ett bra tag.

Mitt egna irritations moment, som när jag lägger saker på en plats för att inte glömma det och sedan kan jag inte komma på vad jag lagt det
Skulle du läst detta vet du precis vad jag menar, lite så..det finns kvar någonstans i all organiserad röra..för att pyra som den lilla elden. Den man måste vakta..så varsamt..så försiktigt..för rätt var det är så blossar den upp och  är där

igen

igen..

och igen

den lilla glöden som hittar hem.