Över den höga himlen kastar ljusen
filmsekvenser himlen som ej äger
fasta gränser har
strax ovan molnen röst kropp

Febern som aldrig släpper. Över
världens scen färgas de yttre
stridigheterna av temperaturen


Den finska interiören bryts tvärt
av dotterns förälskade tillrop i
en telefon till sin mor 1992

Jag har uttrycker hon stolt träffat
kvinnan i mitt liv. Tystnadens nål
skammens språk. Runt hennes
rakade manliga gestalt ser jag ängel
efter ängel. Flyger in i mig och jag
prövar hur det vore. Krypa tätt intill.
Alternativen. Smygande illamående
när bröstens mjuka former ramlar
mot min rygg.

Hennes änglalika naivitet förvånar
än tar hon sig in. Det är dagar sedan.