Med penseln i min hand känner jag en trygghet
Jag låter sakta färgen rinna nerför duken
Tills det rinner ner på golvet

Rörig men vacker blir den vita duken
När någon går förbi och ser frågande på
Så ler jag bara för att de ska förstå

Det är precis som livet ibland lite stökigt
Kanske rentav kaotiskt och lika svårt att styra
Likt färgen som droppar ner på golvet

Men alla lär vi oss att se det ljusa sidorna
Fram med trasan och torka rent fläckarna

Fast färgen på tavlan den består
Precis som jag och mitt rufsiga hår