Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ibland vill jag fly från känslorna och bara en del av naturen där inga känslomässiga problem kan uppstå!


Den underbara likgiltigheten

Färdas i kontrasternas ljus och mörker,
simmar bland djupa hav och grunda sjöar.
Lever på dagen,
sover på natten
och vaknar i drömmar.

Gränsen mellan lycka och sorg
och gränsen mellan vitt och svart.

Vem är jag?
Vad vill jag?

Vem säger vad som är rätt?
Vem säger vad som är fel?

Var min inre röst, då jag behöver den som mest?

Är det fel att älska det
som andra tycker är fel?

Är jag för snäll?
Är jag värd bättre?
Är det här rätt?

Jag fortsätter att sväva till ovissheten.
Svävar bland total likgiltighet, där inga
känsloströmmar kan mig nå.

Landar i det mjuka gräset,
där jag smälter samman med varje strå.
Min skydds kamouflage, där inga känsloströmmar kan mig nå.







Fri vers av Primulan
Läst 414 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2013-05-02 20:08



Bookmark and Share


  snej
Tror vi alla kan känna igen oss i denna text oavsett ålder eller kön.
Du är bäst!
2014-04-03

  S.A.I. Steve Lando VIP
en gudinnas rätta element
där i naturen, du kan rå

det är så ej fel att älska det
andra tycker är fel

det du älskar, är rätt
alltid

var dig själv
då är du som allra bäst

gudinna intill varje strå
2013-06-04

  Tess74
Känner så ofta igen mig i dina texter. Som skrivet till mig. Jättebra text!
2013-05-02
  > Nästa text
< Föregående

Primulan
Primulan