Det som stör mig mest är att jag inte förstår
Känner du inte själv vilka misstag du begår?
Är stoltheten viktigare en kärleken till ditt barn?
Min älskade mamma maler du sönder med din hatiska kvarn

Jag tänker inte kolla på, tänker inte se henne förgås
Jag kommer stötta henne, hjälpa henne att byta lås
Hon förlorar en del men du förlorar så mycket mer
Det tragiska är bara att det inte är någonting du ser

Du håller i saxen som klipper av alla band
För oss är du ingenting längre, kärleken rann ut som sand
Det skrämande hur kärlek kan förvandlas till hat på en så kort tid
Men mormor, du är inte längre någon jag vill kännas vid

Din falskhet lyser igenom, den är så total
Du är både trångsynt, pryd och banal
Du utvecklas inte vidare, du är kvar i ditt konkreta tänk
Och i dina ögon kommer det alltid vara vi som är en felande länk

Men pröva att stiga ner från dina höga hästar och se oss som vi är
Våga kolla under masken som alla människor bär

Sanningens färger kan förvåna