Jodå det går i lustens tecken

av alla de slag

vilka nåd de stora napoleon likt

smärtor med visdom din

fyllnad som saknas, dubbel bottnad i

månens fältdans väderstrecks leds

Fältdans och skurar från vrede

så gick allt till ro i bädd av åskmoln bäddad

Min sköld stark liksom din

etologi präglat beteende i vår sång av glädje

Zeus skulle du kunna efterlikna i ödets ironi

Du min andesyn i livets synliga gömma

vrider uret sin bakåt visar e

när få stunder längtas till privat.

Kyss min mun mjukt med bit ande läpp aldrig igen

Ännu muntrar gladeligen du min sång,

bland knoppande rosor & sprickande grönska

där jag strövar i lustfylld ton

Min röst kommer in med vindarna

där jag lagt mina skönsjungandes arter

Varm, mjuk, gåshuds lik full av stön som bara du vet

Fyll åtrå ljus,  jag är din sinnliga slav

Fågel som om sin kärlek sjöng vit

och vän av god  röd

Jag bugar för allt du får mig att känna

Gled in bort, aldrig kändt som jag?