Ska inte skriva mer
så det skär i din själ
men några ord till kan du väl läsa?

Ska inte riva ner
det vi byggt, fast fel
ingenjör'n rynkar bryn och näsa

Ska inte lova mer
via snattat författeri
min rival han pennan fattar

Jag en (bröllops) gåva ger
minnen, skatter i
torra tårar kliar tills man skrattar

Ska aldrig karva mer
löften i sten
som besannas av tidens tand

Ska aldrig varva ner
höften stöds av ett ben
som är Du, min upptagna hand