Jag hör "Blues For Mama" med Nina Sinone och blir helt däckad. Måste sätta mig ned. Får tårar i ögonen. Helt tagen.

En medfanatiker hatar blues. OK. Det är hans prerogativ. Jag känner en stark koppling till den.

"Nu är jag jazzgosse", sade en annan medfanatiker vid ett tillfälle.

Jag är ingen bluesman. Eller blues brother - som en del skämtsamt utnämnt mig till med anledning av min klädsel.

Men det här tillför.Det här berör. Oerhört starkt.

Som hon som lekte med mina ögon nyss. Hon hade täckt över sina ben med ett tygstycke, som hon sedan avlägsnade. SÅ väl medveten...

Ja, som hon, fast på ett annat sätt. Sådant jag aldrig glömmer. Sockersomaliskona på bussen i går. Just sådana händelser. De kan bli avgörande.

Blues tillhör de känslosamma.

LARZ GUSTAFSSON   9/6 2013