Jag som tänker det här tycker att det här med att kalla vem som helst för hen, det borde gå att applicera även i vittnesmål om andra saker än just kön. Exempelvis förhördes jag som vittne om vad som utspelade sig (took place, in the bank) inne i banklokalen. Jag ville själv prata om vad som hände i lokalen, medan poliserna som förhörde mig ville att jag skulle säga banken. Men banken är ju så mycket mera än bara banklokalen där en stor del av personalen och även de flesta kunderna vistas. Där finns ju bankens valv, omklädningsrum, toalett, fikarum och en del andra utrymmen som om de står tomma delar av dagen passar bra att träffas och prata i. Ibland träffas delar av personalen i dessa rum för att samtala med varandra eller bara se på varandra, lägga pussel eller ha samkväm. Blir man trött (på kundernas uppförande) finns det möjlighet att lägga sig och vila en stund. Att därför välja att tala om banklokalen, den stora med kunderna i, som lokalen. Ja, det tjänar bättre sitt syfte tycker jag. De ville veta precis vad jag gjorde timmarna före rånet, var jag befann mig och gjorde under rånet, samt allt jag kunde berätta om rånet. Nu kunde jag inte berätta så mycket om rånet eftersom hen och jag fick huvudvärk så gott som samtidigt och så gick vi och vilade i ett av de för tillfället tomma rummen. Vi gjorde ingenting som inte ni skulle ha gjort under samma omständigheter, som jag berättade för polisen. Ja, hon var ju på smällen redan innan så det gjorde ingenting att vi valde att vila bort huvudvärken tillsammans. Fast det var inte riktigt så jag uttryckte mig. Det finns huvudvärksmedel att tillgå och en karaff med vatten att svalka sig med också om man så behöver, för det kan vara svettigt att jobba med att bli bättre så man kan gå ut och ta itu med kunderna igen efteråt. Det brukar räcka med en kvart ungefär, men just den här dagen verkade hen vara extra på hugget och ville faktiskt både en och två gånger fast jag hade en tid avtalad med en kund som skulle komma klockan två och ville in i sitt bankfack just då. Faktum är att det var hen som tyckte att jag skulle beskriva banken som en lokal, vilket jag uppskattade till fullo. Det var ju ändå där det hände, det som vi förhördes om, det vill säga vad vi uppfattade av själva rånet. Men jag var så inne i att försöka bota min huvudvärk så jag märkte inte mycket av det hela. I alla fall inte förrän skottet hördes. Ja, eller skotten. Först trodde jag det var avgasröret till en motorcykel utan ljuddämpare. Men sedan då jag hörde skriken förstod jag att någon kört in med motorcykeln i banken. Jag befann mig fortfarande i slutfasen av min behandling då rånets sista fas var i vardande. Jag befann mig på toaletten då gisslansituationen uppstod och inte heller då hann jag uppfatta mycket av det som hände. Jag råkade spy därinne och det kan ha berott på huvudvärken för jag kände mig fortfarande inte rädd eller så. Men jag gick i alla fall in i städskrubben för att hämta städmedel och hörde någon titta in på toaletten och slå i dörrar. Men sedan när jag kom ut igen så var där tomt och jag kunde städa upp efter mig igen. Det hördes visserligen dämpade röster från banklokalen men det är ganska vanligt. En gång när jag blev anklagad av en kund för att ha förskingrat omkring 120.000 kronor så hördes ganska så upprörda och höjda röster. Men kunden erkände sedan hen blivit ersatt av banken, att hen höjt rösten väl mycket och att det verkligen inte passade sig just där. Ja, det var en sådan där sak som händer och jag var verkligen inte att klandra för det. Jag kan inte förklara hur just det missödet gick till, utöver att det måste ha handlat om ett missförstånd av något slag. Kunden hade i själva verket blivit av med tio gånger så mycket. Jag jobbar inte bara med att hjälpa kunder in i sina bankfack utan den mesta tiden går faktiskt åt till att ge professionella råd till hur att investera ett helt liv av sparade medel. Ja, polisen hade som sagt en del att säga om mitt sätt att välja mina ord. Men det fanns många fler att intervjua, mitt eget ordval. Förhör låter så allvarligt, precis som om jag och hen som då intervjuades av en annan polis, skulle ha begått något så pinsamt som ett brott. Ibland har jag försökt att bota huvudvärk hemma, men det har inte alls fått samma utfall som det brukar få på jobbet. Så jag föredrar att skall jag alls få ont i huvudet någonstans, det inte skall vara i hemmet. Jag gick tillbaka i tjänst redan dagen efter rånet, trots att en del andra av bankens anställda fortfarande behandlades för chock. Hen som jag haft huvudvärk tillsammans med under rånet hade chockats så svårt av upplevelsen att hen placerats på ett vilohem efter detta. För mig har det förstås inte varit odelat fruktansvärt, det har i mångt och mycket känts overkligt att det över huvud taget kunde ske. Den där kunden jag väntade på dök förstås inte upp under rånet och jag har inte sett till hen efteråt heller. Säkert skrämdes hen iväg och beslöt sig för att kanske låta sina besparingar få ligga till sig ytterligare någon tid. Det har talats om att införa nya rutiner och en av de förändringar som gjorts är att min lön har höjts och att chefen för vårt kontor fått nya uppgifter av huvudkontoret. En vän till mig tycker ibland att människorna verkar vara verkligt korkade och när jag då ser på hen så lägger hen till ‘men på ett intelligent sätt’, vilket brukar ha en klart lugnande inverkan på mig. Annars är väl det mesta sig likt, utöver att stadens andra bank också fick besök av rånare för en tid sedan och att även den gången en människa i min position skall ha haft huvudvärk och fått lugnande behandling av en kollega.