Bebisar, bebisar
överallt dessa bebisar
snart är det inte en enda kvar
som inte har fått barn
så fort jag tänker en sekund
att den och den har ju inte fått barn
så dröjer det bara en liten stund
så ser jag dom dra barnvagn på stan

Är detta meningen med ens liv ?
Är det dit alla ska styra sina kliv ?
Jag kan inte hjälpa att jag känner ångest
över att inte vara med i denna babyfest

Året är nu tvåtusentretton
jag har velat ha barn sedan jag var typ sexton

Men jag kunde inte planera
ångesten blev värre och mera

Jag ville så gärna, jag ville något stort
jag ville rädda världen, hela detta stora jorklot
jag ville sticka med finaste garn
stolt säga att det är till mitt väntande lilla barn

Nu är det nästan ingen kvar i min gamla vänskapskrets
som inte har fått barn och hållit i bröllopsfest

jag har fyllt trettio år
av god planering syns inga spår

jag och min kille har inga arbeten
och ingenting händer, vi sitter fast i dreten

jag och min kille har inga jobb
vi är sjukskrivna, det blir inget VAB, det blir VOB