Dimman lägger sig över byn,
blockerar allt, även vår syn.
Med mörkrets sällskap den komma,
osäkerhetens känsla vi ej kan undkomma.

Sätter sig i hela sinnet,
får en att ifråga sätta det gladaste minnet.
Ångesten uppstår med sin styrka,
vill en få att söka skydd i en kyrka.

Tills dimman och mörkret borta är,
denna känsla känns så vulgär.
Tar över sinnerna helt,
ack, allt känns så stelt.

Men kämpa måste jag göra,
och genom dikterna även energin föra.
Aldrig låta sinnet hoppet mitt förlora,
utan hålla det enkelt, inte känslorna förstora.