Vi människor kan ibland vara allt för blinda när det gäller att ta vara på sig själv..
När det faller en stjärna från himmelen så glädjer vi oss åt en önskning medans det brinner i någon annans själ. Det brinner för att allt man önskat sig i världen bara rann ur händerna på henne, och nu orkar hon inte längre ägna sig åt alla fallande stjärnor som faller där uppe.
Hon fäller upp sitt paraply och skyddar sig mot alla våldsamma stenar.
Bara för att, Inte bli träffad igen...

Förlamad var hon ståendes där, hjärnan fungerar inte, kroppen den rör sig, hon ser inte sitt stup.
Hon kastade sig ut i världens händer och chansade, bad om allt skulle gå bra.
Utan att förstå meningen med lycka och motsatta känslan av sorg, greps hon av sin önskan.
Hon förblev lycklig, log ett tag, livet leker, jaa precis .. Livet leker med henne, en taskig död.
Brinnandes fallandes från himmelen, så störtar hon som en brunnen fågel bland iskalla moln.
Hon försöker svalka sig med dom få tårar som rinner längst med kroppen, men det hinner dunsta borta innan någon ser och med hennes vingar döljer hon ... Jaa vi får se.

Förlamad var hon ståendes där, när hans blickar smekte sig förbi, in hennes sinne.
Solen mötte sin överman ...
Fjärilarna började utveckla vingar ...
Myran blev snart den starkaste i världen ...
Och inte fan blev det bättre när hon dök för honom..
Hon älskade, hon fick kärlek tillbaka, han var bra ... Ett tag.
Roliga grejer gjorde dom, han var där i alla lägen, hon gav honom ... Sin tillit.
Han skakade om hennes värld, hon började ruska på huvudet, någon vaknar ... Det gör hon.

När solen plötsligt började få svarta fläckar på sig, så märkte hon ..
När hon plötsligt börja falla mot marken, så insåg hon att hennes vingar föll av ..
Hon kunde bära världen i hennes armar, men plötsligt så tappade hon allt ...
Och snart märkte hon att hon dök allt för djupt, in i honom ...
I hennes mörka stup.

Vingarna föll av och något gjorde väldigt ont.
Det är mörka fläckar på henne, överallt, på hennes kropp.
Varje gång hennes huvud dunsar ned i marken, så börjar det göra för jävligt ont.
Hos henne fanns det inte längre någon styrka att säga emot.

Under hennes vingar dolde hon alla blåslagna blåmärken hon tagit från honom.
Hon lyckades, på ett eller annat sett att ta sig ut detta.

Hon vandrar med sitt paraply idag, medans tusentals människor ber en bön om att falla för någon...

Innan du faller, ta två steg bakåt och kolla va fan det finns i detta jävla stup...
Det finns äckliga kråkor överallt.