En sa att gud fäller tårar för hatet som styr
så somliga står uti regnet med glas emot skyn
och dricker sin nåd, frälsningen smakar som kranvatten
för välsignelsen har dom som själv har smaksatt det...


jag ser vad jag ser när jag har läppen på glaset
med världens starkaste dryck som bär upp skeppen på havet
där alla söker horisonen med kartor och kompass
med längtan till ett bättre land, men har dom någon plats?


det krävs en bra berättare för att förleda andra
och en ännu bättre för att ändra på min levnadsstandard
Alla väntar på rymdskeppet men jag har sett det
och reflekterar om vems vatten som smakar bättre...