nummer tjugotre
jag tystnar
och nu är det fredagskväll och fan vad alla är glada och alla
ord som jag egentligen inte vågar säga
säger jag fast
ingen förstår vad jag säger för
jag pratar inte som någon annan
och jag skriker tills
dina läppar fastnar mot mina och
nu är det fredagskväll och
fan vad alla klicheér passar in på mitt liv fast
inte riktigt för
inga ord passar mig riktigt
och det är därför jag pratar så mycket
och mina läppar och min tunga rör sig
först mot dig
och sen för att försöka leta reda på rätt bokstäver
men ingen riktig människa är som jag
och språk passar mig inte
och nu är det måndagsmorgon och mamma jag är sjuk igen för
egentligen så orkar jag inte gå till skolan
fast för dig så har jag bara jävligt ont i halsen
och jag ligger i min säng och gråter på samma plats som alltid
för
kanske förstår ingen mig men det låter så töntigt så jag är bara tyst som vanligt
jag tystnar
när jag var sex år gammal så tog mamma hand om mig när jag var sjuk
nu för tiden så sjunger jag mina egna vaggvisor
och mitt enda gosedjur är antingen ett okänt ansikte, en cigarett eller ännu ett rakblad
men det låter ju så fult så jag är bara tyst som vanligt
fast nu så är det fredagskväll för jag sov bort hela veckan
och jag glömde läxorna men egentligen så orkar jag bara inte för jag har fullt upp med att vila eller att tappa bort allt ansvar i mitt eget blod
men just ja
nu är det ju fredagskväll igen och nu sover jag inte alls för det kan jag
göra när jag inte har tid egentligen
men nu kan jag dansa fast jag inte kan dansa men jag är så jävla borta ändå och alla är så jävla borta så ingen kommer ihåg mig på måndagsmorgon
för det är inte mig alla pratar om
och för att egentligen sitter jag bara i ett hörn tills någon inser hur tragisk jag är
och det slutar antingen med alkoholförgiftning, dåligt sex
eller att jag vinglar hem genom samma tunnlar och vidriga skyltfönster
nu är det måndagsmorgon
och mamma jag är sjuk igen
för jag har rökt bort mitt immunförsvar
och min glädje
jag tystnar