"under det ljusa håret tittade ett barn fram,
och såg alla färger"

jag tror det var
vid fem års ålder
då jag planterade ett frö av sorg,
i mitt lilla huvud

men då som nu, är mina blågrå ögon lika glada ändå

jag tror det var vid fem års ålder
och min mamma skriker lika mycket nu,
även om jag inte tror att det är för dig.
och för vilket barn som helst kan det ha varit
att huset brunnit ner
att du förlorar ditt jobb
eller att pappa har bestämt sig för att någon annan är bättre

jag tror det var vid fem års ålder,
och jag var alltid minst,
och allas mammor hade syskon,
men min mamma gråter fortfarande lika jävla mycket,
även om det inte är för dig
eller mig
eller för att vi är så lika

jag tror det var vid fem års ålder,
och den frustration jag känner då
och nu
visar sig inte som andra barns gör.
inte genom text,
ändlösa festivaler,
och blod

det var vid fem års ålder,
och visst hade din dotter det värre,
och visst hade mamma det också,
men du planterade ett frö
av svart sorg
under mitt ljusa hår.
nuförtiden är det fröt mitt sinne,
min kropp,
och mina lungor

för andra barn försvinner inte alla mammas skratt vid fem års ålder,



"under det svarta håret tittar jag sällan fram längre,
det gråa tog för länge sen över"







jag blev du,
förlåt mamma