Ett steg från djup

upp eller ner

vad ser jag i allt

speglingar, reflektioner

strålande begåvningar i en kreativ jakt av tidsramar och fenomen som kostar allt som kallas struktur. Alltets uppochnedvändhet. Mina tankebanor kvalitets säkras och jag skiter glitter på den som skall rätta mig. Jag är trött och förbannad, osäker, orolig, fullkomligt frisk..ledsen men framför allt glad och lättad. Allt i ett. Varför har de ett sådant behov av att styra mig och det jag gör. Sköt ditt. Rätta mig inte gång på gång. Ljug inte för att självkänslan saknas eller att du har ett behov av lögn. Ditt bekräftelsebehov äter upp mig, du måste synas för allt och alla. Vill aldrig prata om annat än det ytliga. Men om jag inte vill det då? Lögnen såg min Iris tidigt.

Jag vill tala om ngt! Jag vet hur man skalar ägg, Jag vet hur man fiskar OCH dörjar o jag vet hur man bryter nacken av sin fisk ( för jag anser att de visst känner ( får jag lov att känna så)  Jag vet hur man för en konversation och frågar frågor där samtalet fortgår. Jag vet hur man städar, jag vet hur man tvättar, Jag vet hur man lagar mat. Jag vet hur man spacklar, målar, fogar, sågar och använder en vass häcksax. Jag vet hur man gör en tillfällig högtalare när bilstereon inte fungerar. Jag vet hur man dansar snurrande på en äng tills man ramlar. Jag vet hur man dyker ner och in så det mjuka känns i hela kroppen. Jag vet hur man känner när man kan göra en lista som aldrig tar slut. Behöver inte bli rättad på allt. Jo..jag vet hur det känns när någon ljuger en upp i ansiktet för att rädda sig själv.

Dess linjer i handen är suddiga, jag drömmer om dem varje dag. Det känns som om jag omfötts i ett vakum där bubblan snart måste spricka så jag kan börja om,  efter allt går det mesta om man bara vill. 

Snaran jag själv bundit av min spontana generositet, den sårar och föraragar den som inte är hel. En annan fögyller den dess tillvaro. Jag är svärdsknekten som lever för livet. Dricker flädersaft på Söndagar, Vin på lördagar och njuter av blommors doft samt ler stort åt krusningarna i vattnet en vindpust kan ge.

Jag vill bara se värden där min fokus ligger mjukt. Vi människor växer och jag skulle vilja prata om det och Pop-Corn och Bio Godis och torkade äpplen. Förklara vad alla mina ord innebär utan att de tolkas fel ur, urs perspektiv. Streckade munnar har börjat gro mitt tvivel. De bär en sorg större än min. Insikten om vår olikhet. Jag vill skratta, njuta, känna passion & tala om livet och gråta ibland men mest skratta. 

Dina ådror i mina sinnesgångar. Din värme. Din klokhet. Jag saknar vår kollisionskurs. Inget är logik och har sedan tid varit. Harmoni och balans är min totala strävan när jag skall nå allt det min själ önskar. Jag slåss inte, Jag springer inte, Jag går i sakta mak alltid ärlig om frågan ges mig.

Symboliker stärker allt till det yppersta,

även jag funnit mig svag, tvärsom mot råd svansar jaget underkuvad och borttappad ex. i raderade rader då det är av mindre betydelse att hänga ut en annan människas förehavanden inom empati, respekt och klagan.

Ombörjan.

 Att falla upp,

är det jag önskar

min dagliga strävan

fast djupet drar.