Känns ibland som det enda levande
för mig är mina drömmar
Jag vet dock att drömmar kan göra mig vek
ändå drömmer jag fortfarande
fruktan och skönhet följer mig genom natten

På morgonen känns det
som att vakna upp på ett järnvägsspår
Där ifrån måste jag sedan
vandra ut tillbaka i verkligheten

Möta det jag inte vill möta
säga det jag inte vill säga
göra det jag inte vill göra…

Att leva i denna värld
i detta tillstånd
där jag lämnades dissekerad
av att drömma
Utan möjlighet att sy ihop min trasiga själ
här och nu
i detta ögonblick
så här är det…