Jag går i höstmörkret genom tunnelbanans vägar. Det är blött på marken utanför, efter regnet, och klockan är efter tio.

Jag sitter på bänken längst ut vid slutet av perrongen, och väntar. På andra sidan i början av perrongen står en annan man och tittade ner på mobilen. Det var en folktom station. Frånvaron av ljud var så uppenbar att jag kunde höra hans knapptrycksljud från mobilen längst bak i perrongen.

Några minuter senare anländer en synligen påverkad man med bred öststatsdialekt. Han sluddrade och började prata med mig. Nervositeten i mig kröp snabbt fram och tankar om ett potentiellt rånförsök eller annat kom fram. Men känslan avtog snabbt, då jag påminde mig själv om den personen jag ville vara - en person som inte dömde någon och som kunde passa in överallt. Det visade sig att han åkt fel, och jag visade vart han skulle gå. Den sluddrande men roliga mannen erbjöd mig en cigarett, och jag tog ofrivilligt emot den då han insisterade. Därefter tänder han en själv på perrongen. Jag ser mig omkring, och försöker se människors reaktioner, men ingen verkar lägga märke.

Efter några minuter kommer tåget, och vi kliver på tillsammans. Väl på, visar jag med fingret på kartan vart han skulle gå av.
Bredvid oss sitter en man med keps och äter på en morot och observerar våra ordbyten. Därefter börjar han prata på polska med den otroligt fulla mannen, varpå den andre fnös. Han var ryss och ville poängtera att han inte var polsk.
Den polska killen fortsatte att knapra på sin morot och tog fram ännu en morot och erbjöd den till ryssen och log skämtsamt.
Några stationer senare hjälper den polska killen den fulla ryssen ur vagnen och visade vart han bör fortsätta.

Sedan sätter han sig tillbaka in i vagnen, medans dörrarna pep och signalerade att de stängs. Vi båda log åt varandra, och jag fortsatte att titta ut genom fönstret.

Det var en typisk höstkväll och regnet hade immat igen en del av fönstret.
Gullmarsplan - dörrarna öppnas och en ung tjej i mörkgrön jacka och svarta byxor med iphone-hörlurar sätter sig mittemot mig. Den polska killen kliver av och vi båda utbyter en skämtsam hälsning.

Jag ser mig nu omkring och lägger märke till tjejen mittemot mig, och hennes fylliga läppar. Hon verkar ovetandes av omgivningen, upptagen med sin mobil och hörlurarna på. Hon har det där diskreta leendet för sig själv, så kanske skriver hon just på ett meddelande.

Snett framför mig sitter en man med mörkt lockigt hår och stora Harry Potter glasögon. Även han verkar se ganska nöjd ut och tittar sig omkring. I hans famn håller han i ett tennisracket.

Åker förbi station efter station - en efter en.
Odenplan - slutstation. Dörrarna öppnas och alla kliver av, och vi glömmer direkt den personen vi satt bredvid för några sekunder sedan. Jag kommer upp, och det känns skönt att vara på familjärt område. Jag orienterar mig mot busshållplatsen, där bussen redan står och väntar. Jag springer och hinner precis på. Jag slogs av hur tom bussen var, då den vanligtvis håller ganska många resenärer. Detta stärkte i sin tur känslan av att de första höstdagarna har kommit nu i augusti.
Jag sätter mig längre bak i bussen, framför två föräldrar och deras barnvagn och bredvid ett asiatiskt par.
Vid sidan om bussen cyklar en tjej i rosa färglad kjol förbi oss. Under färdens gång skymtade hon förbi mitt fönster några gånger, och vi verkade vara på väg mot samma håll. Jag går av nästa hållplats, och skymtar henne framför mitt
övergångsställe. Jag går nu över och hon ser mig och jag ser henne. Jag fortsätter att gå.

Snart hemma. Får syn på en tjej gåendes med en cigarett i handen, och kommer genast ihåg cigaretten jag fick av ryssen som jag fortfarande har i fickan. Jag tänker "why the hell not", och går till 7-eleven runt hörnet för att köpa en tändare.
I butiken får jag ögonkontakt med två glada tjejer som pratar engelska. Tänkte tillbaka vad jag var här för och gick vidare till kassan, där jag hälsar på killen som jobbar. Vi brukar prata om fitnesstips då han varit fd bodybuilder i Frankrike. Vi snackade lite, och en äldre man bredvid kommenterade att träning är bra. Ville egentligen prata längre och dela fitnesstips, men det får bli någon annan dag.

Jag går ut och tänder min LM cigarett och drar djupa bloss. På andra sidan gatan cyklar det förbi någon enstaka cyklist med lugn takt. Mittemot står en kille och en tjej omfamnades om varandra under de gula lamporna. För dem står tiden stilla.
Jag tar ett sista bloss ur den färdigrökta cigaretten skjuter iväg den med fingrarna. Den landar i rännstenen och släcks av den blöta marken.