...
Maktlöshet och Förtvivlan
MAKTLÖSHET och FÖRTVIVLAN vandrar tillsammans
Två vänner till mig så sakta där går
Hand i hand de vandrar på min väg
Deras närvaro förnimmer jag starkt
Deras frånvaro jublar jag åt i tysthet
Ibland de skrattar ibland de gråter
Ja MAKTLÖSHET och FÖRTVIVLAN mina vänner är
De på hela min tillvaro sätter sina spår
När jag faller skrattar de åt mig
När jag kämpar vidare ser jag deras hatfyllda blickar
Kämpa vidare måste jag verkligen det
Ja är väl det korrekta svaret
Men orkar jag verkligen det
Är det inte bättre att ge upp min kamp
Låta mina vänner MAKTLÖSHET och FÖRTVIVLAN styra
Förr eller senare måste någon förlora
Jag eller mina vänner vems krafter sinar först
Jag faller mina vänners skratt ekar bakom mig
Orkar jag resa mig ännu en gång
Tårarna faller nerför mina kinder
Mina vänner står där och ler
MAKTLÖSHET och FÖRTVIVLAN vänner till mig är
Vänner som styr mitt liv med ett järngrepp
Jag böjer mig för deras makt
Med tårar i ögonen jag vänder och går
deras hånskratt i hjärtat ekar och skär