Viskande ord och knivar i ryggen.
Jag hör och känner, men förstår inte.
Ingen vill förklara vad som händer.
Jag känner inget fel i mitt handikapp.

Alla tycker att vissa saker ska hållas tysta.
Medans människor runt omkring söker efter svar.
Ingen vågar tala, men alla tycker.
Mina tankar väcker svar ingen kan tala om.

Du som jag vilse i byråkratins regler.
Papper som ska skrivas under utan förklaring.
Andras välvilja om min mående.
Gör mig mer orolig, mer rädd.

Mitt handikapp och blinda tro på er.
Leder till beslut jag inte förstår.
Utan hjälp och hopplös undran.
Vill jag få bekräftelse på min identitet.

Jag vill ta mina egna beslut, utan andras empati.
Klara av min egen vardag utan hjälp.
Sympati för mig, stjälper mig.
Ni som inte lyssnar, styr mig.

Liggandes i min säng, med vilsna ögon.
Tittar jag efter dig som lyssnar.
Utan att kunna prata, utan att skrika.
Lyfter min kropp i förtvivlan.

Jag ser och hör allt ni säger.
Era blickar mot mig bekräftar mitt handikapp.
Jag må vara sängliggandes, stum.
Men mina dova tankar skriker.

Låt mina tårar bli mina svar.
Förstå att jag lider.
Låt inga fler människor tala för mig.
Mina slutna ögon har redan bestämt.

Als är ett helvete, låt mig dö..............