dimmorna kan aldrig sluka dig

när vi sagt hej då en sista gång

bilden dröjer kvar hos sjuka, mjuka mig

och i denna underliga sång

kanske var det bäst att det blev höst

så att våra vägar skildes åt

denna tröst blev klen men dock en tröst

när ett sommarhjärta brast i gråt

dimmorna kan aldrig dölja dig

som de gör med citys skyline nu

kanske ska din tanke gå till mig

för du tänker mycket även du

kanske kommer jag och hälsar på

hoppas du blir glad att se mig då

avtrycken du satt är vackert blå

ögonen och jeansen likaså

LARZ GUSTAFSSON    12/9 2013