i döda vinkeln såg jag oss tyna bort
vi slogs och krigade
för allt som var fel
utan att fråga oss varför
vi stred mot rivaler
vi inte kände till
och vi bröt sönder våra hjärtan
i ett lönlöst försök att finna ro
vi tvingade våra läppar
mot varandras
i förträngd lärdom
om att vi rev bort hud
från varandras kroppar
aldrig någonsin igen
vill jag höra dig predika
om hur jag förstörde oss
för vi vet båda två
att vi trasade sönder varandra
och det var jag
som alltid ville ha dig
jag bröt alla min löften
för att få vara någon för dig
något annat än ett skämt
för jag har aldrig
haft någon så djupt under huden
allt du gjorde var att förstöra mig
jag släppte dig aldrig ur sikte
så rädd att du skulle försvinna
om jag slöt ögonen för en sekund
men i den döda vinkeln
tände du eld på allt vi var
och nu är vi reliker av aska
det var aldrig min avsikt
att kriget vi bekämpade
skulle sluta i ett inverterat hat
jag antar att jag borde låtit dig vinna
för att inte förlora min heder
aldrig någonsin igen
vill jag höra dig predika
om hur jag förstörde oss
för jag kommer alltid vilja ha dig