...har man väl lärt sig att cykla
glömmer man det ej så lätt igen.
Önskar så det stämde överens med kärlek.

Den kommer varje gång
slugt och lismande bakifrån
lömskt smyger den sig också på.

Till vad nytta är det att jag
gått dessa sammetsvävda vägar förut
löpt igenom samma sorts grönskande skog
simmat samma sorts blågröna vatten?

Det är nytt varje gång att förälskad bli
älska någon förbehållslöst.
Bara för att till sist också bli

som en bortkastad handske.
Och det bara för att hjärtat
lät sig nötas i tid och otid.